Som en övertygad marknadsliberal uppskattar jag venezuelanska folkets ”nej tack” till Hugo Chavez förslag att ta Venezuela ett steg närmare Kuba. Jag uppskattar också möjligheten det ger för Chavez att visa att han faktiskt är vald i demokratiska (om än röd-guayabera-klädda Kubanska-gardes-influerade) val och att han lyssnar på folket, även när de vill gå långsammare fram än han själv. Alternativet till Chavez är inte mycket bättre, vilket alla som sett dokumentären ”Inside a coup”, kan intyga (även om den ger en något biased bild). Kanske vi kan se övergång till ett socialdemokratiskt styre likt Sveriges? Venezuela har precis som Sverige gratishjälp från exogena faktorer (olja, efterkrigsuppbyggnad) vilket skulle kunna ge konstgjord andning länge nog för en sansad och välutbildas medelklass att växa fram.
Det är den positiva sidan av dagens Venezuela, som jag ser det. Den negativa är de överdriva kontrollerna av priser, räntor och valutan som Chavez i sin naivitet tror inte leder till samma kaos som i alla tidigare experiment-lab för statlig kontroll av prismekanismen. Valutaflykt, sedelpressar som går varma, inflation, matbrist och noll privata investeringar.
Trots de positiva röksignalerna från december-valet, så är jag beredd på att satsa på en djup kris i Venezuela under 2008. Kanke ex-general Baduel kommer att figurera i denna kris. Någon som vågar betta emot?
