Idag ska jag till Milano på en konferens (konferensen är tillägnad min gode vän från min tid i Sydney, Nicola Bruti Liberati, som tragiskt omkom i en trafikolycka under 2007 och jag hoppas jag kan göra honom rättvisa....)
Jag ska presentera min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som behandlar finanskrisen och hur kreditderivatmarknaden fullständigt löpt amok de senaste två åren (artikeln är hyfsat lättläst för att vara en akademisk artikel). Jag ska också diskutera ett för mig kärt ämne, nämligen CPDOns uppgång och fall. De som följt min blog regelbundet vet att jag tidigt varnade för dessa tillgångar och att de sedan dess mer eller mindre dött sotdöden.
Ska bli spännande att se om resten av konferens-skaran har upptäckt att vi genomlever en allvarlig kris som riskerar att fullständigt kullkasta sättet vi ser på finansiell ekonomi som disciplin! För är det något man ofta noterar hos akademiska nationalekonomer så är det att de inte följer med i den verkliga ekonomiska utvecklingen. De verkar ofta helt enkelt vara utrustade med skygglappar som hindrar dem att se utanför ”modellens värld”. Tråkigt, säger jag!
Förutom konferensen så ska jag passa på att göra mig en bedömning av Italien som euro-medlemsland och huruvida Italien, precis som Spanien, enligt mina kriterier, står inför en superdjup kris eller ej. OK, min utgångspunkt är att de så gör (dvs jag har en viss initial bias) men jag ska försöka vara objektiv.
Veckans prediktion är annars att Irland blir nedgraderad! Om så blir fallet hoppas jag euron blir billig nog för mig att ha råd med kilovis med Majanis Fiat nougat. Den lär säljas i Milano nu på vinterhalvåret har jag hört (den är från Bologna och säljs med mycket höga krav på väderlek och transportsträcka)... Mangare non e un gioco per gli italiani!
