Kinesiska börsen har fallit en del på sistone men, trots det, snacka om missad uppgång! Sedan jag dissade kinesiska aktier i mitten av december har Shanghai Composite gått upp sisådär 35% (tidvis ännu mer)! Hur man än vrider och vänder på det så var det inte vad jag tänkt mig!
OK, till mitt försvar vill jag säga att jag är en långsiktig investerare och att alla mina investeringsbeslut tas med en lång horisont i minnet. Dessutom har vi inte sett slutet än, ”it ain’t over ’til the fat lady sings”. Jag vidhåller dessutom att den kinesiska aktiemarknaden fortfarande beter sig som ett enda stort casino, åtminstone ser det ut så från den vinkel jag ser marknaden (från nordväst).
För att ta ett exempel från min lista av skäl till att vara fortsatt skeptisk till värderingen på Kina-marknaden så kan vi ta ”känslan av att man för tillfället inte kan lita på någonting i själva landet Kina!” Jag vidhåller att detta är min erfarenhet och lite medhåll fick jag härom veckan från en förstasidesartikel i FT med titeln ”China’s growth figures don’t add upp”. Artikeln belyser på ett intressant sätt hur Kinas officiella tillväxtsiffror överstiger genomsnittet av alla lokala tillväxtsiffror i landet! D.v.s. en aritmetisk omöjlighet. Ett möjligt skäl kan vara lokala partipampars incitament att töja lite på sanningen för att premieras med befordran.
Nåja, som ni alla vet så är det inte varför aktier går som de gör som är intressant men hur de går. Jag menar, man kan diskutera och diskutera hur mycket man vill men i slutändan gäller det att inte missa 50%-uppgång på 50%-uppgång med hjälp av en massa snygga argument……. M.a.o., tillbaks till handlarbordet grabbar (och tjejer) för vem vet, kanske levererar Brünhilde en ny 50% uppgång i Kina i höst (eller kanske inte, vem vet)……….
Monday, August 31, 2009
Monday, August 24, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del V
Här kommer ännu en blog med titeln Är ni trötta på låga bankräntor? Jag har ju tidigare försökt poängtera att det borde finnas utrymme för att kapitaltörstande svenska företag skulle kunna få finansiering genom att låna av småsparare som är trötta på bankernas dåliga räntevillkor. Jag kallade lånen för Svenska Tiger-lån och en del av idén var att staten skulle garantera lånen (genom en viss sorts värdepappersiering, se den första bloggen). Ingen inblandning av bankerna skulle dock behövas.
En annan som är av en liknande åsikt är Luke Johnson, välkänd entreprenör, miljardär och ordförande för brittiska Channel 4. I onsdags, den 19 augusti, skrev han en artikel New ways to match lenders and borrowers om just det problem jag belyst i mer än ett halvår nu. Luke anser precis som jag att det finns ett tydligt allokeringsproblem i ekonomin: “....there are solvent businesses DESPERATE to secure funding and willing to provide decent security – and savers with surplus cash achieving LAUGHABLE rates from deposit takers....”. Medan jag promotar mina tiger-lån så promotar Luke sina minibonds: helt enkelt företagsobligationer ämnade för småsparare (se artikeln).
Det är kul att ens åsikter delas av inte bara ekonomer utan av välkända entreprenörer! Det talar ju för att bollen kanske kan sättas i rullning. Tyvärr tror jag ekonomin kommer att vända både en och två gånger innan Luke Johnsons minibonds, eller mina tiger-lån för den delen, förverkligas…..
PS. Det kan också nämnas att svårigheten som företag har att få banklån lett till att den globala utgivningen av företagsobligationer för första gången i historien nått upp till $1000 miljarder i totalt nominellt belopp under ett enda år (och 2009 är inte slut än på ett tag).
En annan som är av en liknande åsikt är Luke Johnson, välkänd entreprenör, miljardär och ordförande för brittiska Channel 4. I onsdags, den 19 augusti, skrev han en artikel New ways to match lenders and borrowers om just det problem jag belyst i mer än ett halvår nu. Luke anser precis som jag att det finns ett tydligt allokeringsproblem i ekonomin: “....there are solvent businesses DESPERATE to secure funding and willing to provide decent security – and savers with surplus cash achieving LAUGHABLE rates from deposit takers....”. Medan jag promotar mina tiger-lån så promotar Luke sina minibonds: helt enkelt företagsobligationer ämnade för småsparare (se artikeln).
Det är kul att ens åsikter delas av inte bara ekonomer utan av välkända entreprenörer! Det talar ju för att bollen kanske kan sättas i rullning. Tyvärr tror jag ekonomin kommer att vända både en och två gånger innan Luke Johnsons minibonds, eller mina tiger-lån för den delen, förverkligas…..
PS. Det kan också nämnas att svårigheten som företag har att få banklån lett till att den globala utgivningen av företagsobligationer för första gången i historien nått upp till $1000 miljarder i totalt nominellt belopp under ett enda år (och 2009 är inte slut än på ett tag).
Monday, August 17, 2009
High frequency trading: bra eller dåligt?
De senaste veckorna har ett (inte speciellt) nytt fenomen, high-frequency trading, diskuterats frekvent i media och annorstädes. Jag vet inte varför de plötsligt fått upp ögonen för detta (under 2008 mycket framgångsrika) hörn av finansmarknaden. Möjligen är det så att denna sorts trading nu utgör så stor del av den totala volymen på de viktiga börserna, i runda slängar hälften av all aktiehandel i USA utgörs t.ex. av high-frequency trading, att finansinspektioner och centralbanker runt om i världen börjat undra om fenomenet kan påverka stabiliteten i det finansiella systemet.
High-frequency trading är snabb, mycket snabb, finansiell handel med hjälp av datorer. Flera tusen transaktioner per sekund är inte ovanligt! När du blinkat har datorn redan köpt och sålt 200 gånger! Det har t.o.m. gått så långt så att aktörerna placerar sina datorer i börsens lokaler (eller i grannhuset) för att tiden det tar för signalen att med ljusets hastighet färdas längs den optiska fibern tvärs över Manhattan är för lång! Vi snackar alltså mikrosekunder, inte bara millisekunder, och frågan är bland annat hur den handel som pågår mellan våra ögonblinkningar möjligen kan ha en negativ effekt på oss, de dödligas, handel. Både börser och stora traditionella aktörer som de stora investment bankerna i USA är inblandade i businessen och mycket kohandlande kan observeras. Detta skulle också kunna ha en negativ effekt på oss andra som får stå för notan när börserna ger rabatt till stora aktörer.
Som jag ser det finns det både för- och nackdelar med denna typ av handel. En fördel är nog att denna stadiga ström av mikrohandel hela tiden ser till att det finns köpare och säljare för oss andra makrohandlare. En nackdel skulle å andra sidan kunna vara det ovan nämnda arrangemang där vissa aktörer premieras framför andra (dig och mig) och att du och jag i slutändan får sämre villkor än utan mikrohandeln.
OK, vad är det då jag vill jag ha sagt? Jo först vill jag betona att det finns en risk att man häller ut babyn med badvattnet om man inte lugnar sig lite i kritikerbåset. Det är skillnad på olika sorters högfrekvenshandel. Ta s.k. flash trading, t.ex. Denna aktivitet tror jag är ett av skälet till att så mycket negativt skrivits om högfrekvenstarding på sistone. Flash orders är ordrar som några millisekunder innan du och jag får se dem visas upp för en liten utvald skara medlemmar av börsen för att de ska kunna använda informationsövertaget på något klurigt sätt som deras nyanställda Ph.D.s räknat ut! Anledningen till att börsen skapar dessa möjligheter för vissa viktiga aktörer är förstås för att ta marknadsandelar.
För det andra så tycker jag man ska fokusera mer på information. Jag tror det är bättre i det långa loppet att sprida information snarare än att helt enkelt förbjuda innovation efter innovation för att det missbrukas av en minoritet (det brukliga sättet för stater att kontinuerligt och systematiskt göra våra liv tråkigare för vart decennium som går…..). Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter. Vill du ha en djup likvid marknad på bekostnad av existensen av flash orders eller vill du hellre ha en lite mindre likvid handelsplats där alla erbjuds samma information vid samma tidpunkt? Valet är ditt!
High-frequency trading är snabb, mycket snabb, finansiell handel med hjälp av datorer. Flera tusen transaktioner per sekund är inte ovanligt! När du blinkat har datorn redan köpt och sålt 200 gånger! Det har t.o.m. gått så långt så att aktörerna placerar sina datorer i börsens lokaler (eller i grannhuset) för att tiden det tar för signalen att med ljusets hastighet färdas längs den optiska fibern tvärs över Manhattan är för lång! Vi snackar alltså mikrosekunder, inte bara millisekunder, och frågan är bland annat hur den handel som pågår mellan våra ögonblinkningar möjligen kan ha en negativ effekt på oss, de dödligas, handel. Både börser och stora traditionella aktörer som de stora investment bankerna i USA är inblandade i businessen och mycket kohandlande kan observeras. Detta skulle också kunna ha en negativ effekt på oss andra som får stå för notan när börserna ger rabatt till stora aktörer.
Som jag ser det finns det både för- och nackdelar med denna typ av handel. En fördel är nog att denna stadiga ström av mikrohandel hela tiden ser till att det finns köpare och säljare för oss andra makrohandlare. En nackdel skulle å andra sidan kunna vara det ovan nämnda arrangemang där vissa aktörer premieras framför andra (dig och mig) och att du och jag i slutändan får sämre villkor än utan mikrohandeln.
OK, vad är det då jag vill jag ha sagt? Jo först vill jag betona att det finns en risk att man häller ut babyn med badvattnet om man inte lugnar sig lite i kritikerbåset. Det är skillnad på olika sorters högfrekvenshandel. Ta s.k. flash trading, t.ex. Denna aktivitet tror jag är ett av skälet till att så mycket negativt skrivits om högfrekvenstarding på sistone. Flash orders är ordrar som några millisekunder innan du och jag får se dem visas upp för en liten utvald skara medlemmar av börsen för att de ska kunna använda informationsövertaget på något klurigt sätt som deras nyanställda Ph.D.s räknat ut! Anledningen till att börsen skapar dessa möjligheter för vissa viktiga aktörer är förstås för att ta marknadsandelar.
För det andra så tycker jag man ska fokusera mer på information. Jag tror det är bättre i det långa loppet att sprida information snarare än att helt enkelt förbjuda innovation efter innovation för att det missbrukas av en minoritet (det brukliga sättet för stater att kontinuerligt och systematiskt göra våra liv tråkigare för vart decennium som går…..). Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter. Vill du ha en djup likvid marknad på bekostnad av existensen av flash orders eller vill du hellre ha en lite mindre likvid handelsplats där alla erbjuds samma information vid samma tidpunkt? Valet är ditt!
Monday, August 10, 2009
Hedge funds, hedge funds: now cheaper AND better!
Finally there is some hard evidence of hedge funds actually lowering their fees. The insane 2%—20% (2% fee on assets under management and a 20% share of any (positive) return) seems to slowly give way to lower and more reasonable fees. According to a recent survey, the average hedge fund fee is now closer to 1.63%—17.2% than 2%—20%! I like!
Hopefully this is a sustainable trend, and not just a blip, caused by investors getting more say in the discussion between the principal and the agent. I have discussed this problematic relationship in many previous blogs and I still think that’s where the effort has to be put in. Of course there are funds out there that by hard work and clever management manage to beat the market (create genuine alpha) and of course they should charge through the nose. I wouldn’t mind fees as large as 2%—50% if I only had to pay when such a fund produced a return on my money above let’s say 10%. What I don’t like is paying 2%—20% to a mediocre manager flipping a coin. Let’s take two (flipping) examples from the world of bubble-economics to make my point even clearer:
- The stock market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make money, even the children of the rich and famous. Look at a certain Mr Noel, the feeder fund manager of Mr Madoff! He f**g hired all his childrens’ spouses to manage his funds. What a wonderful coincidence that his daughters happened to marry investment geniuses! I don’t want this people to manage my money, that’s it! And it is (were?) more common than you think to find guys like these in leading hedge fund positions. I am sure this crowd will swiftly return to the interior design schools, (luxury) shop managing and import-export business where they belong now when basic economics/investment skills matter more than who you know......
- The real estate market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make tons of money, even a simple real estate developer. Look at a certain (charming and hilarious, I admit) Mr Lewis from Flipping Out, the TV series. With the recent turn of the LA real estate market the fortunes of this guy turned negative as well. His ever bigger bets on million dollar houses in the LA area that previously landed him many nice dollars in the bank suddenly disappeared (at best). Obviously, in times such as these, only the best developers will survive. Whether Mr Lewis is one of them I cannot tell.......
In the next couple of years I suspect the “market” will allow less “bubbles” to form. That’s when running a hedge fund will be difficult and at the same time that’s when the investor really needs a hedge fund to smoothen his/her returns. Therefore, in the future a properly run hedge fund will definitely manage some of my money. I can promise you that I will look carefully at who manages this fund though! There will be no rich kids and there will be no former real estate flippers managing them, that’s for sure!
Hopefully this is a sustainable trend, and not just a blip, caused by investors getting more say in the discussion between the principal and the agent. I have discussed this problematic relationship in many previous blogs and I still think that’s where the effort has to be put in. Of course there are funds out there that by hard work and clever management manage to beat the market (create genuine alpha) and of course they should charge through the nose. I wouldn’t mind fees as large as 2%—50% if I only had to pay when such a fund produced a return on my money above let’s say 10%. What I don’t like is paying 2%—20% to a mediocre manager flipping a coin. Let’s take two (flipping) examples from the world of bubble-economics to make my point even clearer:
- The stock market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make money, even the children of the rich and famous. Look at a certain Mr Noel, the feeder fund manager of Mr Madoff! He f**g hired all his childrens’ spouses to manage his funds. What a wonderful coincidence that his daughters happened to marry investment geniuses! I don’t want this people to manage my money, that’s it! And it is (were?) more common than you think to find guys like these in leading hedge fund positions. I am sure this crowd will swiftly return to the interior design schools, (luxury) shop managing and import-export business where they belong now when basic economics/investment skills matter more than who you know......
- The real estate market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make tons of money, even a simple real estate developer. Look at a certain (charming and hilarious, I admit) Mr Lewis from Flipping Out, the TV series. With the recent turn of the LA real estate market the fortunes of this guy turned negative as well. His ever bigger bets on million dollar houses in the LA area that previously landed him many nice dollars in the bank suddenly disappeared (at best). Obviously, in times such as these, only the best developers will survive. Whether Mr Lewis is one of them I cannot tell.......
In the next couple of years I suspect the “market” will allow less “bubbles” to form. That’s when running a hedge fund will be difficult and at the same time that’s when the investor really needs a hedge fund to smoothen his/her returns. Therefore, in the future a properly run hedge fund will definitely manage some of my money. I can promise you that I will look carefully at who manages this fund though! There will be no rich kids and there will be no former real estate flippers managing them, that’s for sure!
Monday, August 3, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del IV
Sydsvenskan hade en artikel om P2P-lending (peer to peer, person till person) häromdagen (Privata lån slår rekord trots krisen). Idén med P2P-utlåning är att långivare och låntagare kringgår banken. D.v.s. precis det jag pratat om på mina Är ni trötta på låga bankräntor? bloggar. Idén är förstås att sänka lånekostnaden samt skapa en om möjligt mer effektiv långivning där även icke-traditionella (t.ex. fattiga mikroentreprenörer i Afrika) men kreditvärdiga låntagare kan få låna. Tidningen refererar faktiskt också till en vetenskalig artikel som tagit fäste på att privatpersoner väger in sådant som banker typiskt inte gör, dvs saker som livsöden och personlig motivation.
Artikeln i Sydsvenskan handlade framförallt om mikrolån (så gjorde även intervjun med en dansk mikrolånsförmedlare) och det är ju något jag brinner särskilt för. Jag vill i samband med det förstås passa på att marknadsföra min egen artikel om nya metoder inom mikrolångivning The microfinance collateralized debt obligation: a modern Robin Hood? Dock, för att återknyta till mina tidigare bloggar i ämnet "låga bankräntor" så vill jag betona att P2P inte är begränsat till mikrolån och fattiga i utvecklingsländer. 0% ränta på bankkontot tillsammans med ett stort lånebehov är en explosiv kombination som torde tala för en ökad andel P2P-lending framöver även i den s.k. rika världen.
Artikeln i Sydsvenskan handlade framförallt om mikrolån (så gjorde även intervjun med en dansk mikrolånsförmedlare) och det är ju något jag brinner särskilt för. Jag vill i samband med det förstås passa på att marknadsföra min egen artikel om nya metoder inom mikrolångivning The microfinance collateralized debt obligation: a modern Robin Hood? Dock, för att återknyta till mina tidigare bloggar i ämnet "låga bankräntor" så vill jag betona att P2P inte är begränsat till mikrolån och fattiga i utvecklingsländer. 0% ränta på bankkontot tillsammans med ett stort lånebehov är en explosiv kombination som torde tala för en ökad andel P2P-lending framöver även i den s.k. rika världen.
Subscribe to:
Posts (Atom)